Islandtour 2026

Att rodda en Tour kräver sin man det skall gudarna veta. Tourens egen reseledare Peter RF Wallentin har i månader finslipat på detaljerna för att allt skall klaffa. Förberedelserna har varit långa och många. RF har letat banor, bokat biljetter och fixat boende.

I år kommer touren att inta Troon och spela banor som Royal Troon Portland, Kilmarnock Barassie och Lochgreen för att nämna några. Nytt för i år är att hotellen slopats till förmån för ett eget hus vilket i sig kan bli en spännande upplevelse med tanke på skottarnas arkitektoniska små egenheter. Gissningsvis kommer det mer information om det senare.

Deltagarna i år är:

Peter RF Wallentin

Daniel Junior Johansson

Rickard Rookie Hammarberg

Andreas Dogleg Wijkström

Tyvärr saknas ett namn på listan. Philip Trysse Trysselius. Trysse fick i sista stund förhinder och var tvungen att avboka. Du kommer vara saknad på årets tour och vi hoppas att du är på plats nästa år.

Efter att ha anlänt och installerat sig i huset begav sig deltagarna till den lokala puben, som lyckligtvis ligger ca 150 meter från hemmet, för två snabba Tennents. Köket hade givetvis stängt så Haggis Natchosen får vänta till en annan dag. I stället inmundigades en middag bestående av rostat bröd, chips, kakor och lite godis innan det var dags att ta natt.

Morgonens väckning med revelj uppskattades varpå juniorerna intog köket för att efter bästa förmåga producera en full scottish breakfast. Frukosten blev för dagen inte så full, men dock scottish. Menyn bestod av en breakfast burito fylld med äggröra, bacon och lite grönsaker. Riktigt gott!. Nu var det dags att hoppa i golfkläderna och styra kosan mot Bellisle Golf Club. Banan var bekant för seniorerna, i alla fall de 14 första hålen. Den spelades nämligen redan 2007 men efter en kraftig missbedömning av flygets avgångstid tvingades de med raska steg jogga av banan för att i ilfart transportera sig till flygplatsen.

Nu spelades samtliga 18 hål. Det var ett spänt gäng rom radade upp sig på fösta tee. Trots ett par stärkande Tennents i magen var nervositeten påtaglig. Fyra rekorderliga utslag levererades detta till trots och Islandtour 2026 var officiellt påbörjad. Vad som nu följde var kanske inte en runda som går till historien, men för att vara inledningsrundan får den anses som helt ok.

Vädret var för dagen av ytterst skotsk karaktär. Vindstyrkan pendlade mellan stiltje och styv kuling. Regnet kom och gick snabbare än deltagarna han byta kläder. Peter som i år testar taktiken att inte ta med sig någon regnjacka valde i stället paraply som vapen mot de illasinnade skotska regndropparna. Efter ungefär 30 sekunder efter att han fått upp paraplyet bestämde sig vädergudarna för att göra livet surt för vår allas reseledare. En kraftfull kastvind förvandlade Peters paraply till ett stålskelett med tveksam funktion i alla fall vad det väderskydd beträffar.

Bellisle är en ganska förlåtande och öppenparkbana vilket passade touren bra just i dag. Golfen som presterades var medioker med undantag för vissa ljusglimtar. Rickard lyckades sätta ett bunkerslag rakt i hål. Om det inte varit för att han just varit ute i tjockruffen och gjort av med några slag hade det kunnat bli ett bra resultat. Nu fick han nöja sig med en räddad sexa på ett par tre. Ankan var nära att avgöra touren redan på hål tre med en HIO.

Rookien vann även dagens longdrivingtävling med en imponerande drive på hela 112 meter efter att ingen annan lyckats träffa fairway. Både spelare och utrustning testade på bunkerlivet. Ankans bag fick plötsligt, med hjälp av vinden, eget liv och bestämde sig för att på eget bevåg bege sig ner i närmsta bunker.

Daniel spelade som i trans, i alla fall om man ser till utslagen. Samtliga drives var raka och långe. Hans utmaningar i dag var i stället alla övriga slag. Får han styrning på dem så kommer han bli livsfarlig.

Peter och Ankan turades om att inneha ledningen och efter arton avlutade hål var den Ankan som drog det längsta strået.

Ställningen efter dag ett lyder som följer:

Ankan: ledare

Peter: +2

Daniel: +4

Rickard: +11

Dagens runda går av stapeln på Lochgreen Golf Club. Uppvärmningen bestod av burgare och Tennents, vilket alla som någon gång spelat golf i Skottland vet är den ultimata starten.

Lochgreen skall i teorin vara en inte allt för svår bana med skotska mått mätt, vilket för vissa spelare inte verkade stämma så bra. Om golfen som presterades under gårdagen ansågs medioker får man gräva betydligt djupare bland adjektiven för att hitta något passande för dagens runda.

Ovanstående syftar på Ankans och Rickards prestationer. Peter och Daniel lyckades faktiskt hålla ihop spelet på ett imponerande sätt.

Om vi återgår till Rickard och Ankan för en sekund så verkade det som att de hade någon form av intern tävling i konstiga slag, som förvisso var imponerande på sitt sätt, men knappast hör hemma på en golfbana. Bland Ankans höjdpunkter kan nämnas uppvisningen på hål åtta där han efter ett i sammanhanget bra första- och andraslag lyckades duffa ner chipen i framförvarande bunker. Med en väl måttad 60-gradare lyckades han sedan med konststycket att i en vid båge skicka bollen 30 meter förbi green och landa den på en för dagen väl trafikerad väg ca en meter från en bil. Ingen skada skedd, men hålet var färdigspelat för hans del. Man skulle kunna tro att en vägträff var nog men Ankan hade fått blodad tand och förpassade även nästkommande utslag på samma väg. Om några bilar var i spel var lite oklart eftersom sikten skymdes av de karaktäristiska stålullsliknande faunan som skottar av någon outgrundlig anledning tycker är lämplig att placera i anslutning till banorna. Vis som han är tog han lärdom av sitt misstag och placerade nästa utslag 45 grader åt vänster rakt in den välkomnande ruffen på vänster sida.

Rickad har under årets tour utvecklat någon form av allergi mot par treor. Inför utslaget på banans första hål av just den typen inledde han med att psyka ut sig själv genom att berätta att han skulle skicka ut, en av de för dagen nyinköpta bollarna, rakt i den skotska ljungbuskarna, Sagt och gjort. En vacker tåträff förverkligade profetian ordagrant.

Även Rickard var på humör för bunkerslag och ville inte visa sig sämre än Ankan. Efter ett tillsynes fint utslag på en annan par trea visade det sig att bollen oförklarligt fått en felstuds och landat i bunkern. Första slaget kom inte mer än tre decimeter. Nya krafter samlades vilket resulterade i en hård träff i bunkerväggen var på bollen flyger i en båge över Rickards huvud och inte den ursprungliga positionen i bunkern, dock något mer pluggad. Efter ytterligare två bunkerslag ansåg sig Rickard färdig med bunkerspelet och kunde ansluta till de övriga på green.

Andra axplock från Rickards repertoar för dagen var

”Träff av skotskt villatak med skotsk tant på tomten vilken skrek FOOOORE när bollen med en smäll landande på taket” samt

”Nära döden upplevelse för Peter”

Den skotska damen var luttrad och det var nog inte första gången en förlupen boll damp ned i trädgården. Hon stod och väntade med bollen i handen och ut brast i ett ”You almost killed us”, Efter att ha lagt till ett gott skratt förstod vi att ingen skada var skedd och Rickar kunde lugnt spela vidare.

Det visade sig att även Peter skulle vara nära att få stifta bekantskap med det Rickardska bollarna. Med en socket på artonde fairway skickade han en projektil med god precision mot Peter. Bollen träffade lyckligtvis ena vagnhjulet och inget annat så inte heller denna gång var någon skada skedd annat än att Peters ansiktsfärg tycktes blivit några nyanser blekare än innan.

Daniel och Peter spelade som sagt bra golf för dagen. Daniels utslag var precis som gårdagen nästintill felfria. Ledningen växlade mellan bröderna under spelets gång. Daniel som lyckats hålla lugnet under hela rundan darrade lite på manschetten under de sista två hålen men lyckades detta till trotts hålla sin äldre bror bakom sig när rundan var klar.

Ställningen efter dag två:

Daniel: +11

Peter: +12

Ankan: +27

Rickard: +31

Kilmarnock Barassie står redo att välkomna touren.

Dagens runda inleddes i sedvanlig ordning med ett par Tennents i klubbhuset innan uppvärmningen satte i gång på allvar. Rickard försvann sedan till slagnätet för att hitta bollträffen. Av någon konstig anledning är drivingranges på skottska banor lika ovanliga Ankans raka utslag på årets tour. Övriga deltagare spenderade sin tid på puttingreenen.

Rundan inleddes med ett hyfsat spel från samtliga men varefter spelet pågick blev det allt tydligare att de två ledarna Peter och Daniel hade för avsikt att utöka sin ledning. Peter radade upp par efter par och Daniel var inte mycket sämre. Efter elva hål hade Peter kopplat greppet med en stark ledning på hela fem slag. Fem slag är i sammanhanget en relativt stabil ledning, speciellt om man spelar på det sätt som Peter och Daniel gjorde för tillfället. Då kom hål 12. Om Rickard och Ankan stod för underhållningen vad det bunkerpel beträffar under gårdagen så var det nu Peters tur. Efter att en fin drive letat sig ner i en sinnrikt placerad fairwaybunker var det dags. Första slaget pluggades rakt in i bunkerkanten som till Peters försvar var ca en och en hal meter hög. Med kirurgisk precision hyvlades en god bit av bunkerkanten bort och bollen var åter i utgångsläget. Nu gjordes ytterligare försök att åter igen plugga bollen i tidigare nämnda kant, vilket lyckligt vis misslyckades. Efter en vendetta bestående av fem slag var bollen åter på fairwayn och ledningen bortblåst, i alla fall för tillfället. Den som varit med om liknande händelser, i synnerhet då man är i ledning, vet att det kostar på psyket. De nästföljande hålen gick med andra ord i Daniels favör.

Dagens, om inte tourens, trickshot levererades av Ankan. Inlindad i en bro lyckades han med konststycket att rädda en boll som av någon anledning letat sig allt för nära bron och vattnet. Bortsett från det slaget hade Ankan inte mycket att tillföra rent spelmässigt.

Rickard lyckades hålla ihop det något bättre och knappade in några slag.

Ställningen efter dag tre:

Daniel: +10

Peter: +22

Ankan:+35

Rickard: +45

Banan där allt skulle avgöras var ingen mindre än Royal Troon Portland. En linksbana från en svunnen tid där man inte fick beträda restaurangen utan att stoppa in tröjan innanför byxlinningen vilket deltagarna blev uppmärksammade på relativt omgående varpå samtliga tröjor blixtsnabbt fördes ner i byxorna. Tydligen hade några medlemmar uppmärksammat detta oacceptabla övertramp gällande den rådande dresscoden och omgående meddelat personalen.

Banan var skoningslös och bestraffade omgående alla former av snedslag. Ankan hade även denna dag lyckats glömma bort hur man slog rakt från tee vilket, trotts några riktigt fina inspel och chipar, snabbt visade sig i scoren. Rickard som givit upp alla planer på toursegrar kunde äntligen slappna av och spela den golf vi är vana att se honom spela. Rickard bjöd på många och långa drives blandat med några obligatoriska besök i den skotska gorsen.

Huvudpersonerna för dagen var bröderna Johansson och numera Wallentin. Endast tolv slag skiljde de båda bröderna åt och den som följt touren vet att det är en ledning som snabbt kan hämtas in. Båda höll ihop spelet hyfsat, men efter nio hå började Daniel känna av de klassiska tournerverna. De tidigare så pålitliga drivarna förbyttes mot tveksamma lågt flygande utslag som tacksamt fångades upp av den stålullsliknande ruffen. När fyra hål återstod hade Peter hämtat in sju slag och låg nu bara fem slag efter. Nerverna till trotts lyckades Daniel dock behålla ledningen och kunde efter 18 spelade hål titulera sig Tourvinnare Islandtour 2026.

Vi riktar ett stort grattis till segraren för en väl spelad tour trotts storebror flåsandes i hälarna. Creds till RF som planerat denna fantastiska tour och bokat alla banor. Mycket bra jobbat. Ett stort tack riktas även till Rickard som utfodrat tourdeltagarna i form av magnifika frukostar varje morgon. Bra jobbat av alla inblandade. Nu ser vi fram emot Islandtour 2027.

Slutställning:

Danne: +29

Peter: +34

Ankan: +54

Rickard: +54