Dag 3 2012-07-29

Den tredje dagen gick i transportens tecken. I ett försök att undslippa regnet i sydvästra Skottland bestämde sig touren för att korsa landet. Tre timmar senare stod deltagarna på helig mark: St Andrews. Allt gick som planerat och logi för natten bokades på Arran House. Runt st Andrews finns det i stort sett hur många banor som helst och för dagens spel valdes Kittock´s Course.

Rookien begav sig till rangen för att hitta sin swing och övriga förpassade sig till restaurangen för att i all hast skölja ned en clubsandwich med en iskall Tennent’s. Clubsandwichen var förövrigt konstruerad av polarbröd, vilket fick de fyra herrarna att känna sig lite extra hemma. Tennent’s är för den oinvigde en mellanöl som av någon märklig anledning inte finns med i Systemmonopolet i Svedala.



Temat på dagens spelarkonstellation var Juniorerna mot veteranerna, dvs Ankan och Peter i förstabollen och Rickard, Philip och Danne i den efterföljande. Ankan inledde storartat med att på ett till synes kraftfullt sätt skicka ut två bollar i den skottska svintoruffen. Denna genialiska inledning gav en liten hint om vilken typ av dag det var. Eländet fortsatte och efter en ansträngande runda gick han i mål på 100 slag. Bollkompisen för dagen, Peter aka Reissenführer, höll ihop spelet lite bättre och tog sig runt på 106 slag. Invaggade i en falsk säkerhet om att det var banan som var svår och orättvis och att Juniorerna också klappat ihop begav sig de äldste upp till klubbhuset för att invänta Juniorerna med en iskall Tennents. Nu blir det ju som bekant inte alltid som man tror. Från artonde green kommer tre leende juniorer. Rickard hade hittat swingen, Danne hade varit lika stabil som tidigare dagar och Philip var bara helt tagen och lyrisk över bur bra banan var.
Rickard fick ihop 117 slag vilket får anses vara ett steg i rätt riktning. Philip fick 96 vilket var ungefär i linje med tidigare rundor. Danne var oförskämd nog att dra ifrån med ytterligare åtta slag (100).
För läsaren kan det verka som att Junior är i bäst form och på god väg att säkra ännu en tourseger, vilket givetvis är helt fel. Taktiken i år är att släppa upp Danne lite så att han blir lite lagom självsäker för att sedan komma dundrande de sista dagarna då han förhoppningsvis släppt garden.

Efter rundan var det dags för sen traditionsenliga promenaden längs artonde hålet på Old Course samt obligatorisk fotografering på Swilkenbridge.




Kvällen avrundades givetvis i tourmässig anda med middag och ett par Tennent’s på Dunvegan Golf Hotel.

Nog om detta. Skottland är ett underbart land med många fördelar t.ex golfbanor, whisky, vacker natur….ja det var det. De tillkortakommanden skottarna har i form av byggteknik, inredningsförmåga och allmänt korkade konstruktioner är även det en del av charmen med landet. Ta fönsterkonstruktionen t.ex. Skall vi bygga ett fönster som är tätt, lätt att tvätta och allmänt praktiskt? Nej vi gör ett fönster vars nederdel lyfts upp vid öppningsförsök, släpper in kalluft och i största allmänhet är opraktiskt. Det man får ge skottarna är att de i alla fall lyckas hitta workarounds för problemen. Vad sägs om denna praktiska fönstertvättningsteknik?