Traditioner är till för att hållas sägs det och vad kan passa bättre in på touren än just detta uttryck. Att planera och genomföra en golfresa i Skottland kan tyckas enkelt, vilket det i och för sig är om det nu bara är just en resa. Att däremot skapa en tradition och hålla den vid liv i tio år kräver mer av deltagarna. Det krävs tid, engagemang och kärlek till sporten och till varandra. Det krävs en reseledare som med järnhand styr upp tourens sträckning, sköter tidsbokningar och pysslar om deltagarna sådär lite lagom. Det krävs en PR-avdelning som tar fram reklammaterial, tröjor och annat smått och gott som hör touren till. Till och med peggarna bär tourens stolta namn. Det krävs en dedikerad skribent för att dokumentera resan, spelet och allt däromkring.
Touren har under sina tio år utvecklats från en anspråkslös golfsemester i södra Sverige till det stolta flaggskepp det är idag. Den har gradvis förändrats och skabbiga bed and breakfast har bytts mot ståndsmässiga hotell. Knickedickbnor har ersatts med digniteter såsom Carnoustie, Castle Course och inte minst Glen Eagles. Touren har med andra ord förvandlats från en Trabant till en Aston Martin, från en groda till en prins, från…ja ni kanske förstår konceptet.
Som förhoppningsvis framgått av resonemanget så fyller touren 10 år just i år. Och hade det inte varit för Peter Wallentin och Karl Anderssons briljanta idé om att åka till Skottland och testa svingen, så hade vi kanske inte stått här idag.
Vad kommer hända i år?
Hur kommer detta 10 års jubileum att firas?
Vem får årets Kerstinpris?
Hur många Tennents kommer drickas?
Och framför allt vem vinner Islandtour 2014?
Den sjätte juli har vi svaren på samtliga frågor, men till dess är det bara att följa tourens framfart även i år.
Mina damer och herrar jag ger er Islandtour 2014…..
Kommentera
Touren är nu inledd. Eftersom reseledarens plan behagade landa ca fem timmar efter stockholmsdelegationen fanns en lättare lucka att fylla. Utan reseledare och därmed lite smått vilsna lyckades dock de förstanlända både hämta ut bilen och ta sig in till Edinburgh.
Här vankades det kultur. Slott besöktes och kiltfabriker inspekterades för att ta reda på exakt hur en kilt egentligen tillverkas.
Utmattade efter alla sevärdheter och intryck styrdes kosan tillbaka till flygplatsen för att hämta Peter som nu behagat landa.
Nytt för i år är att vi av bekvämlighetsskäl bokat en minivan. Fördelen i form av ökad komfort och enklare lastning kändes hel rätt. Nackdelen är att minivan på skotska tydligen betyder ”Liten Kia som inte lastar mer än Juniors Toye”. Med andra ord blev det tetrismästerskap och milimeterprecition vid packningen även i år.
När alla var på plats och bilen välfylld ställdes siktet på Inverness. Inverness stoltserar med benämningen ”Capital of the Highlands”, vilket fritt översatt blir ungefär Sundsvall. Efter ett par varv i stan intogs Wetherspoon Hotel. Ett till synes skabbigt Hotell men som på insidan var riktigt bra och dessutom nästan gratis.
Efter en klassisk pubmiddag summerades dagen över ett par Tennents samtidigt som morgondagen planerades.
Imorgon kommer touren återigen spela 36 hål, vilket om jag inte minns fel hände senast 2011. Värd för de första 18 hålen blir Tain. Mer om detta kommer givetvis senare.
Kommentera
Tourens andra dag tillika första speldag inleddes med en timmes bilfärd ytterligare norr ut. Destinationen var som tidigare antytts Tain. För vissa av deltagarna var detta ett kärt återseende då touren besökt denna metropol både 2007 och 2009. I vanlig ordning sladdade bilen in ca tre minuter innan tee off. Denna marginal var precis lagom för att PR-avdelningen skulle hinna leverera årets skörd av tourattiraljer. Åter igen lyckades PR-avdelningen infria förväntningarna och hade i år tagit fram en specialdesignad tourtröja i en lila kulör samt personliga bollar. Bra Jobbat!
Tain Golf Club inleds med några ganska öppna hål för att sen smalna av och bli riktigt tight. Den eventuella spelare som inte riktigt har pli på sina utslag straffas kraftigt och omgående. Ruffen består av de klassiska pansarbuskarna som av någon anledning verkar trivas just i kanterna krig Skotska golfbanor.
Seniorerna gick ut först tätt följda av juniorbollen. Peter RF Wallentin tog efter en något knackig inledning kommandot och levererade sina fruktade spikraka drives hål efter hål. Ankans driver förpassades omgående till bagen, föra att sedan stanna där resten av rundan.
I juniorbollen var det Danne som levererade bäst vilket resulterade i att bröderna Johanson/Wallentin låg etta och tvåa efter första rundan.
Inför runda nr två var deltagarna bara fyra. Philip var tvungen att jobba lite lätt och satt lite moloket kvar i restaurangen när de övriga fyra peggade upp för 18 nya friska hål. Hur beräknas slagen om man sitter kvar och jobbar kanske någon undrar. Givetvis var regelkommittén beredd med en blixtsnabb dom och tilldelade den frånvarande samma score som föregående runda plus några extraslag som bonus. Philiph tackade, tog emot och fortsatte smattra på datorn samtidigt som han lät Tennentsen komma in i en strid ström.
Ute på banan gick det vilt till. Doglegs humör och uppskattning av sneda utslag resulterade i en trätrea som numera är ungefär en decimeter lång. Bröderna brothers var i det närmaste oslagbara och levererade scorer som de övriga bara kunde drömma om. De övriga, vilket i det här fallet var Rickard och Ankan, spiceade upp tillvaron i kölvattnet med lite andra tävlingsmoment. Flest bortslagna billar, kortast drive samt quickast quickhook var några grenar som utövades med förvånansvärt goda resultat.
På 15:e fairway fick fyrbollen syn på en lagom förfriskad revisor, som vid en närmare titt visade sig vara tourens egen Trysse, som efter ett avslutat arbetspass begett sig ut på banan för att ansluta med de övriga. Gruppen var åter samlad och de sista fyra hålen avnjöts i form av en femboll.
Vi gratulerar dagens ledare: Bröderna Brothers.
Ställningen efter dag ett lyder som följer:
Danne 157 slag
Peter 159 slag
Ankan 175 slag
Philiph 176 slag
Rickard 181 slag
Efter rundan intogs restaurangen för att som sig bör sänka en och annan Tennent , planera nästkommande dag samt fixa boende för natten.
I jakten på boende upptäckte vi att damen i baren inte bara kunde leverera öl, hon kunde även på ett mått autistiskt vis även leverera telefonnumren till i princip samtliga hotell och b&b´s i hela Tain. Trotts hennes hjälpsamhet och engagemang misslyckade planen att finna boende i Tain, varpå touren blixtvände och begav sig ytterligare norrut mot Dornoch.
Kommentera
Banan för dagens drabbning var Brora Golf Club. En linksbana av rang belägen en sandwedge från havet. Banan höll hög klass såsom det anstår touren. Vid ankomsten informerades deltagarna, som för övrigt pga trötthet valde golfbil som transportmedel runt banan, om att samtliga greener var omringade av elstängsel. Varför greenerna vaktades av elstängsel skulle under rundan visa sig ganska så tydligt. Banan befolkades med såväl frigående kor som får. Fåren var ganska avslappnade och höll en viss distans till tourdeltagarna. Kossorna däremot visste inte sitt eget bästa.
Tourdeltagarna är vida kända för sin träffsäkerhet. Förr förra året lyckades Ankan placera en slicead järnfyra mitt i baken på en helt oanande skotte. I år var det tourens egen reseledare som vässat siktet. Just som han laddade upp för att slå en väl avvägd träfemma in mot green tog en mindre begåvad ko ett par stapplande steg framåt. En sekund senare var katastrofen ett faktum. Peter hade skickat iväg en lagom toppad träfemma rakt i huvudet på den inte ont anande kon. Taskigt kan tyckas, men samtidigt kraftigt underhållande för övriga tourdeltagare. För eventuella djuraktivister bör nämnas att både kossan och Reseledaren klarade sig undan bestående men.
Som av en händelse stod tourfotografen redo med kameran i högsta hugg. Se Peter pricka kossan.
En annan höjdpunkt var när Philip och Rickard, med hjälp av golfbilen var var tvungna att valla bort ett antal kossor från artonde tee.
Nog om djurupplevelser. Det är ju trotts allt en tävling och dagens spel förändrade inte ställningarna avsevärt utan placeringarna blev som följer:
Danne
Peter
Philip
Ankan
Rickard
Kommentera
Golspie Golf Club stod värd för fjärde speldagen. Nu väntade 36 hål stenhård golf. Banan var lite öppnare än tidigare banor som spelats. Samtliga spelare var ganska nöjda med att äntligen kunna hitta eventuella snedslag.
Golspie är en riktigt skön bana som är uppdelad i tre olika delar. De sex första hålen är klassisk links. Nästföljande sex är hed och de sista skog. Lite som Bridgeblandning, det finns nått för alla smaker.
Philip hade för dagen hittat en riktig praktform och möblerade efter första 18 hålen om bollindelningen till sin egen fördel. Helt oblygt sköt han en 73-runda och skickade upp sig själv i ledarbollen inför de sista 18. Peter fick göra Ankan och Rickard sällskap i den lite mindre ledande bollen.
Peter, Ankan och Rickard lallade på efter bästa förmåga utan att påverka ställningarna nämnvärt om vi bortser från att Ankan tog över den hedersvärda sistaplatsen från Rickard. Philiiph knappade in några slag på Danne och säkrade sin plats i ledarbollen. Grattis Philip!
Kommentera
Hello Spey Valley Championship Golfclub. Touren har nu lämnat de mest nordliga delarna av landet och är sakta men säkert på väg mot civilisationen igen. Säkra tecken på detta är att banjospelarna blir allt färre ju längre söder ut man kommer samt att man om man anstränger sig riktigt noga faktiskt kan förstå vad folk säger.
Förberedda och för ovanlighetens skull i god tid rullade fem förväntansfulla deltagare upp på parkeringen. Reseledaren gick i vanlig ordning in för att anmäla tourens ankomst samtidigt som de övriga började packa ur bilen. När den till stora delar var tömd kommer Peter ut och meddelar att vi givetvis var på fel golfklubb. Lite mer packningstetris och vidare färd mot den korrekta banan.
Spey Valley är en skogsbana som väl lämpar sig för tourspel. Kraftigt kuperad och med lagom många blinda hål gav den deltagarna en riktig utmaning. Dessutom verkade det som att någon köpt upp samtliga ljungbuskar i Skottland och placerat ut dem lite strategiskt runt i stort sätt varje fairway. För den som inte kan så mycket om skotsk ljung så kan det tilläggas att den livnär sig på golfbollar, företrädelsevis av svensk modell.
Danne och Philip gick åter ut i ledarboll tätt följda av de trenne ickeledarna. Pressen att spela i ledarboll samtidigt som touren närmar sig sitt slut visade sig vara övermäktig för de båda. Scorerna var inte lika imponerande som gårdagen vilket tightade ihop ställningen inför finaldagen. Peter höll ihop spelet hyfsat och blandade sig återigen i tätstriden.
Dagens segrare hämtar vi från bottenstriden. Rickard lyckades med briljanta drives och bra puttning tillsammans med Ankan att skjuta 88 slag vilket för dagen räckte till seger. Grattis Rickard och Ankan!
Inför morgondagens final är ställningen följande:
Danne 586
Philip 592
Peter 594
Rickard 606
Ankan 609
Kommentera
