Touren 2008 inleddes den 25/6, precis som föregående år är vi i år i Skottland. Deltagarna är på grund av barnafödsel detta år tyvärr endast tvenne till antalet. Trots manfall kommer touren givetvis att hålla samma höga klass som tidigare. Även detta år föll valet på Skavsta flygplats som utgångspunkt för resan. Detta val har givetvis inget med ekonomi att göra, utan grundas endast i att flygtiderna passade tourens deltagare bättre... Att sedan piloten gör en landning som båda tourens deltagare trodde skulle knäcka landningsställen har givetvis inte heller något att göra med kostnader och eventuella besparingar på dessa.
Som nämnts ovan saknar vi i år en av grundarna och initiativtagarna till touren. Eftersom Kalle inte kunde delta i år har han i text beskrivit hur det känns att vara lämnad därhän. Kalles koseri kan ni läsa här...
Kommentera
Kl 11:28 Peggades det upp för tourens första runda. Banan var Machrie, strategiskt belägen längs med Islay's kust.
Tourens första sikte var inställt på Islay. Islay är en fantastiskt vacker ö sydväst i förhållande till fastlandet.
Förutom att ön är vacker inhyser den inte mindre än åtta whiskeydesillerier av rang och en golfbana som håller världsklass som dessutom ställer enormt höga krav på sina gäster.
Andreas som vann players championship föregående år förärades med tourens nyinstiftade vandringspris, bestående av en golfboll i guld. Givetvis spelade Andreas första hålet med denna boll. En aktivitet som från och med nu är tradition på touren.
Banan är en klassisk linksbana dvs den hade en ruff som åt bollar till förbannelse och en vind på något mäkligt t vis lyckades blåsa deltagarna rakt i ansiktet oavsett vilket hål som spelades. Visst kan det vara så att deltagarnde nu och då slår lite snett men så illa som det blev idag är det sannerligen inte hemma i Svedala.
Vi fick således ett test som gjorde att vi var tvugna att plocka fram slag som normalt inte finns i våra bagar. Vädret gav oss i övrigt både spöregn och solsken (med tanke på deltagarnas ansiktsfärg var det i ärlighetens namn mest sol! Härliga Skottland!). Trots att banan var svårspelad så bjöd den på vyer och upplevelser som är svårt att överträffa till och med i Skottland.
Avsaknaden av bunkrar kompenserades med svintoliknande ruff vilket gjorde deltagarna påminda om hur enkelt det är att spela golf i Sverige.
Tourens första speldag är nu avklarad och trots att detta faktiskt är en tävling mano a mano så blev den värsta motståndaren idag vinden som spöade oss båda. Det gör Peters vinst i dagens match till en obetydlig liten parentes.
Vi hörs på första tee imorgon!
Kommentera
Dag två var från början tänkt att vigas helhjärtat åt destilleribesök, eftersom vi trots allt befann oss i singelmaltens mecka. Fulla av förväntan gick färden mot Bowmore där en guidad tur med tillhörande provsmakning avnjöts.
När man har gått en guidad tur på ett av destillerierna inser man verkligen vad man betalar för: Kärlek, erfarenhet och historia. Deltagarna kommer för alltid att njuta en singelmalt med lite extra vördnad.
Efter Bowmore gick färden till Laphroigh, Ardbeg och Lagavullin. När alla besök var avklarade fans det tid över innan färjan skulle gå till fastlandet, vilket givetvis nyttjades för ännu en runda på Machrie.
Denna runda gick i regnets tecken vilket givetvis inte stoppade deltagarna som iförda regnställ och paraplyer ännu en gång peggade upp på första tee. Trots regn, vind och en ruff lika tjock som Kapten Haddocks skägg så gick spelet hyfsat.
Med lite bättre förhållanden kändes det som om det hade gått bättre. Men är man i Skottland så är man, då ska det vara tufft!
Kommentera
Målet denna dag var att splela Alloa, en bana som precis som de flesta banorna i år är designad av James Braid. Visa av tidigare erfarenheter var deltagarna medvetna om att lördagar är den dag som skottar av någon konstig anledning väljer att spela golf. Trots detta glömde vi så klart att boka tid vilket resulterade i ett besök på Kinghorn GC. Denna bana var lite märklig med tanke på att flera av par trehålen var längre än par fyrorna.
Banan bjöd dock på vackra vyer och höll hyfsad kvalitet. Hålens sträckningar var under all kritik då man på flertalet av hålen var tvungen att slå över andra greener, tees och fairways. Detta är inte helt optimalt om man lider av driverfrossa vilket Andreas fortfarande gjorde.
En rolig händelse var när Andreas puschade sin drive snett ut åt höger i linje med mötande spelare på hålet bredvid. När Andreas gick fram för att be om ursäkt fick han dock en riktigt skön kommentar av mötande skotska dam: "Thats allright, your´e still on the course", skottar verkar helt enkelt inte kunna bli arga, härligt. Ställningen på Touren efter denna runda var 3-0 till Peter.
Kommentera
Den fjärde dagen förflyttade sig touren till Forfar GC. Nu skulle det spelas parkbana.
Spelformen ändrades också till matchspel istället för poängboggey som spelats de föregående rundorna. Banan höll riktigt bra kvallitet med spektakulära fairways som var ondulerade in absurdum.
Greenerna var i vår mening snabba, vilket vi efter ett litet snack med en hemmaspelare blev varse att de inte alls var. Bansträckningen var även här lite farlig om man led av svajjig driver och okontrollerbara järn.....
Denna dag var det Peters tur att testa skottarnas humör då han missade att det stod två skottar bakom en buske 150 meter från tee och han gav dem en gratis snaggning med en lätt toppad drive...
Kommentera
Touren är nu lokaliserad i Carnoustie, vars bana för övrigt skall spelas i morgon. Vi bor på ett hotell som är helt ok och som ligger i linje med övrigt boende på årets tour, vi har helt klart höjt standarden jämfört med tidigare år. Vi vill här givetvis passa på att tacka vår allt i allo på årets tour, Andreas (tillika spelare och tekniskt ansvarig på touren) som gör ett fantastiskt jobb med allt som spelarna kan tänkas behöva vid sidan om golfen.
Dagen inleddes med ett besök på drivingrangen för att Andreas skulle hitta sin förlorade sving. 150 bollar senare var svingen så gott som återfunnen och humöret på topp.
Banan som denna dag stod på programmet var Montroose en linksbana med långa hål och som vanligt när det gäller links en helt förbannat jobbig ruff Förra året var banan slutkvallificeringsbana till The open. Banan höll toppklass och dagens utmaningar visade sig vara lömska buskage i ruffen samt en kär gammal motståndare: vinden.
Peter spelade drömgolf och radade upp par, bland annat på ett par fyra hål som mätte 420 meter, respekt! Genom dagens seger stängde Peter även tävlingen genom att ta en helt ointaglig 5-0 ledning. Andreas är dock inte ledsen för det då han på det 16e hålet vann longdrivingtävlingen och då det trots allt endast handlar om att ha roligt...
Som avslutning begav sig touren återigen till Carnoustie för att insupa atmosfären samt inhandla varsin banguide vid ett besök vid banans start. När deltagarna gick upp till receptionen för att be om detta såg damen bakom glasrutan lite frågande ut samtidigt som hon utan att blinka överräckte två gröna sammetspåsar. Påsarna visade sig inehålla banguide, penna samt peggar. Deltagarna blev stumma av förvåning och näst intill tårögda. Allt detta helt gratis, eller om det kanske är något som ingår då det trots allt kostar 1500 kr att spela banan...
Kommentera
Nu är touren framme vid det största målet med årets tripp: Carnoustie. Banan som förra året stod värd för The Open. Medlemmarna anlände redan kl 08.00 efter rigorösa förberedelser. Efter uppvärmningen träffade vi på Carnousties starter som var en
mycket trevlig Skotsk herre i 70-årsåldern. Han var givetvis iklädd club-blazer och småpuffade på en cigarr. Startern gav oss lite tips inför rundan och släppte därefter iväg två smått nervösa och samtidigt imponerade tourdeltagare.
Carnoustie höll som förväntat toppklass och finishen var något i särklass. Greenerna var enorma och flaggplaceringarna ofta elaka. Här hade man banarbetare som låg på knä och klippte gräset runt vattensprinklerna och överallt putsades och fejades det för att bibehålla banans skick. En annan intressant företeelse var att det på vissa hål stod funktionärer utplacerade för att hålla koll på spelarna samt komma med tips. Tourdeltagarna fick av en sådan herre höra en ankedåt om när självaste Ben Hogan hade spelat banan. Han hade enligt hörsägen slagit sitt andra slag från samma torva som dagen innan på samma hål (om ni hängde med på den?).
Årets deltagare hade inte riktigt samma precision även om det inte var långt ifrån. Hålen var, för att använda ett norrländskt uttryck, som schuukt långa. I stort sett samtliga hål hade strategiskt utplacerade fairwaybunkrar vilka fungerade som magneter på långa och raka drivers.
Buskage och ruff var inte lika elakartade som de på Machrie, även om de med svenska mått var helt vansinniga. Som en extra krydda, ifall man skulle råkat missa bunkrarna och ruffen, slingrade sig olika Burns kring hela banan. Burn verkar vara ett utländskt ord som fritt översatt betyder ungefär: "Sjukt djupt dike med stenkanter där bollen kan fastna eller studsa löjligt långt åt fel håll".
Upplevelsen var dock fantastisk och banan visade sig från sin bästa sida.
Traditioner är till för att hållas vilket resulterade i att en av Carnousties flaggor fick sig en kram även i år. Denna gång blev det artondes istället för första.
Två nöjda tourdeltagare poserar framför klubbhuset på 18:e green. Banan infriade förväntningarna och levde upp till sitt rykte om att vara hård men rättvis. Hur svår kan en bana vara? Det är väl bara att slå lång och rakt eller......?
Kommentera
