Om några få timmar kommer touren åter att bege sig mot Skottland för att riva av Islandtour 2015.
Nytt för i år är att vår allas reseledare Peter RF Wallentin valt att lämna oss i sticket och inte delta detta år. Hur vi skall kunna navigera oss runt landet, boka starttider och hotell, är för oss i skrivande stund en gåta.
Ett tappert försök har i alla fall gjorts och om allt går enligt plan så kommer vi att husera i syd-östra Skottland. Detta är nya territorier, men som alla andra delar av landet finns det golfbanor i överflöd. Nu händer det snart, Islandtour 2015 är så gott som påbörjad.
Kommentera
Natten spenderades i Coldingham. För den som inte varit i Colingham så kan det beskrivas som Skottlands Gnesta fast mindre. Byn hade två pubar varav den ena var en sportbar. Detta passade givetvis bra eftersom Sveriges u21-landslag verkade bestämt sig för att spela EM-final mitt under pågående Islandtour.
Finalen avnjöts tillsammans med en välstekt burgare som utan större problem hade kunnat användas som tillhygge eller självförsvarsvapen i händelse av en attack. Nu var detta inget problem eftersom vi var de enda gästerna.
Ett lagom nice Bed & Breakfast fick agera logi för natten så att touren kunde få den välförtjänta vilan.
Som värd för tourens andra dag stod Roxburghe Golf Club. Banan var en klassisk parkbana av rang. Den hade inte mindre än 72 bunkrar, vilket vi kommer till senare. Roxburghe är rankad som nr ett i Scotland Borders. Finishen var extremt bra och hålen vaktades av såväl saftig ruff som utmanande bunkrar.
Det var en utvilad och extremt laddad kvartett som anlände till klubben efter en lättare bilfärd. I sedvanlig ordning inmundigades ett par snabba lager innan första tee entrades. Ankan hade för dagen bytt ut Rookien mot Junior som bilpartner. Ahhhhtjena Philiph och Rookie gjorde misstaget att välja vagn.
Vädrets makter erbjöd för dagen 28 grader och tropisk humiditet. Junior och Ankan satt lugnt i bilens skugga samtidigt som de andra gick och svettades i solen.
Jämfört med gårdagens bana var hålen tightare och ruffen lite tjockare, vilket samtliga spelare fick erfara. Rundan tog närmare fem timmar varav minst en spenderades vandrandes i knähögt gräs letandes efter lite lätt missplacerade bollar. Smala hål, tjocka ruffar kombinerat med tryckande värme kan få även den bästa att tappa humöret. Detta fick Ankans pitchingwedge erfara. Efter ett par missade slag förpassades den med ett kraftfullt kast upp i ett träd ca 30 meter in i skogen bland brännässlor och taggbuskar. Vegetationen var för tjock för att penetrera vilket medförde att wedgen fick ett nytt permanent boende.
Mitt under rundan möttes tourens egen revisor Philiphhh Trysse Trysselius av det glada beskedet att han klarat auktorisations provet, vilket givetvis kommer att firas med pompa och ståt under kommande kväll. Grattis Philip!
Junior bestämde sig för att träna bunkerslag under dagens runda. Han lyckades med bedriften att pricka närmare 20 av de 72 bunkrar som erbjöds. Vi får hoppas att Juniors bunkerträning ger utdelning under resten av veckan.
Samtliga deltagare gav och tog under rundans gång. Den som lyckades prestera minst dålig golf dag två var Ankan, tätt följd av Rookien och Philiphhhh. Junior hade en tung dag och slutade på en fjärdeplats för dagen.
Dagens scorer blev:
Ankan 87
Rookie 91
Philiphhh 91
Junior 102
För den som inte orkar räkna innebär det att ställningen efter två dagar är:
Ankan 171
Philliphhh 179
Rickard 181
Daniel 185
Nu är ett hotell i Dunbar intaget och nya utmaningar väntar under morgondagen.
Kommentera
Plötsligt händer det. För att maximera golfen bestämdes det att dagens drabbning skulle bestå av 36 hål på The Glen Golf Club. Efter en tidig väckning och sedvanligt intag av frityrolja styrdes kosan mot golfbanan. Philip som satt i förarsätet var taggad och förberedd. Han hade redan innan kollat upp färdbeskrivningen till Nort Berwick där The Glen är placerad. Vid en rondell i utkanten av Dunbar var det klart och tydlig skyltat mot just North Berwick. Passagerarna hintade om att det kunde vara ett lämpligt val att följa skylten. Philip som gjort hemläxan var dock säker på sin sak och ignorerade skylten i tron att han hade en snabbare väg. Visserligen var vägen snabb eftersom det var en motorväg, men problemet var att den saknade avfarter vilket resulterade i en lättar omväg och 15 minuter extra skotsk sightseeing. Eftersom touren alltid är ute i god tid så var detta inget problem.
The Glen visade sig vara en riktigt fin bana med fantastiska vyer. Banan var ganska öppen men den lilla ruff som fanns prickades givetvis för glatta livet och bolletandet var igång.
Rickard verkade ha något emot skottar denna dag. Redan på hål sex lyckades han lobba in en drive på det mötande hålets green där två inte ont anande skottar stod och puttade i godan ro. Mentaliteten hos skottarna skiljer sig dock något mot svenska golfspelare så det blev ingen stor affär av det hela. Om samma sak händer i Sverige så kan man räkna med utskällningar prat om mordförsök osv.
På nionde tee var Rickard igång igen. En väl måttad träfemma skickades upp i vinden för att som en målsökande projektil röra sig mot tionde hålets utslagsplats som för tillfället var utrustad med fyra skotska män. Teen var för övrigt placerad ca 70 meter till vänster om green. Ett rungande foooooore utropades samtidigt som Philiph gjorde internationell nödsingnal för att uppmärksamma framförvarande boll på att de var under attack.
Bollen damp ned ca 2 meter från grabbarna som inte heller gjorde någon sak av det hela annat än att leta upp bollen som givetvis studsat in i ruffen jämte tee.
Det artonde utslaget var placerat högt upp på en kulle med en magnifik utsikt över såväl första hålet, klubbuset, havet och slutligen de 13 bilar som lämpligt nog stod placerade längs hela högerkanten. Man kan bli nervös för mindre.
Trysse skickade sin boll tvärs över ettans hål för att undvika omlackeringskostnader. Rickard gjorde det samma och fick även till sitt tredje mordförsök för dagen.. Ankan fick till en fin sclice och landade bollen ca tre meter fån första bästa bil. Den enda som klarade pressen var Danne.
Att behålla en ledning är alltid svårare än att jaga. Detta fick Ankan erfara då första rundan var klar. Rickard hade, sina mordörsök till trots, lyckats prestera en 69-runda, vilket måste vara någn form av tourrekord om man bortser från 65:an han sköt igår eller Philips 63:a. Nog om rekord, detta genererade givetvis ytterligare en sänkning varpå Rickard nu har 16,4 och förlorar ett slag resterande rundor. Grattis Rickard!
Ställning efter rundan var:
Rookie: 315
Ankan: 320
Trysse: 327
Junior: 343
Lunch intogs i form av hamburgare med pommes som smakade fisk. Intressant variant men inte speciellt god. Tennents som är den officiella tourdrycken verkar inte vara lika populär i södra skottland så deltagarna fick nöja sig med Calings och Bellhaven.
Stärkta av fiskfrityrolja och ett par Carlings rullade bilarna åter upp mot första tee. Nytt för i år är att det inte gås en meter i onödan, utan golfbil brukas där de finns tillgängliga.
Rickard gick ut som ledare men klarade inte av pressen. Både Trysse och Ankan hade snärtat upp sig ett par pinnhål och jagade för fullt. Danne har inte spelat helt perfekt samt drabbats av lite otur. Den som spelar golf vet att ibland rullar bara inte puttarna i, på samma sätt som allt rullar i när man har flyt. Den som spelat touren vet även att allt kan hända och placeringarna skifta kraftigt. Touren är inte avgjord innan sista bollen är i hål.
Ställningen inför dag fem:
Ankan: 394
Rookie: 402
Trysse: 406
Junior: 426
Kommentera
Dag 5
Whitekirk Golf väntade med öppna armar och ett lättare regn som stod som spön i backen. Trysse tvekade inte på att göra en paraplyinvestering i hopp om att söka skydd mot regnet. Givetvis slutade det regna i samma sekund som touren intog första tee och Philles investering kändes lika lyckad som Ankans utslag....
Mycket stod på spel. Ankan hade en lättare nioslagsledning att försvara vilket givetvis resulterade i ett sliceat utslag följt av två snabba slag out of bouns. Den jagande trion lvererade förstklassiga utslag och gnuggade givetvis händerna. Ledaren fortsatte att leverera ett spel som skulle fått en nybörjare att verka kompetent.
Vid hål tio uppenbarade sig ett 13-tal skottar på tee i ett tafatt försök att ta sig ut före fyra taggade svenskar. Försöket slogs givetvis ned och skottarna passerades på tee. Fyra smått nervösa tourdeltagare gick upp på tee för att hacka fram sina bollar. Ankan klarade inte av pressen utan inledde med en kraftfull out of bounds, vilken följdes upp med en ca 50 meter lång topp rakt in i svintoruffen. Även Philiph och Junior föll för tycket och skickade ett par väl måttade drivar rakt ut i den skotska myllan.
Skottarna vilka bestod av ett gäng 50-60 åriga gubbar valde att hånskratta lite lätt vilket i sin tur fick Dogleg att se rött. Till hans fördel kunde han dock återgälda tjänsten med ett lättare asgarv från golfbilen då en av skottarna missade sitt inspel på ett mötande hål.
Rickard hade återigen hittat spelet och levererade en helt ok runda. Philiph blandade och gav men det räckte dock till en andraplacering. Junior snärtade upp sig, spöade Ankan, som som inte lyckades skaka av sig sin ledarfrossa, och knep en tredjeplats.
Stälningen efter dag 5 lyder som följer:
Rickard: 483 slag
Ankan: 485 slag
Phliph: 489 slag
Junior: 512 slag
Vi har lyckats få upp några bilder, men fler kommer. IT-avdelningen frånsäger sig allt ansvar och skyller på krossade iPhones och brist på internet.
BILDER
Kommentera
Touren har redan nu omlokaliserat till Edinburgh. Dels på grunda av att Ankan satt sig på sin telefon vilket resulterade i en spräckt display och dels på grund av att Rookiens skojakt gått sådär ute på landsbygden. I brist på annat har touren tagit in på ett hostel vilket i och för sig håller god standard även om det inte på något sätt är tourmässigt. De fyra deltagarna bidrar med att höja medelåldern signifikant.
Rummet är avsett för åtta personer och utrustat med våningssängar. Konceptet andas vissa mått av logement men det regnar i alla fall inte in som det gjorde på snuskhotellet i Haddington. För den som inte varit i Haddington så kan det beskrivas ungefär som Skottlands Rimbo. För den som inte varit i Rimbo rekommenderas ett besök.
Om någon mot förmodan skulle ha vägarna förbi Haddington och dessutom besluta sig för att stanna över natten så avråds det å det grövsta från att ta in på The Plough Tavern Hotel. Hotellet var synnerligen vidrigt och alldeles för dyrt. Nog om det, alla vet ju att skottar inte kan bygga, laga mat eller så mycket annat heller för den delen.
Åter till tourens egentliga aktivitet - golfen. Fyra utsövda och fräscha tourspelare radade upp sig på förta tee redo för dagens drabbning. Banan för dagen blev Burntisland Golf Club. En skaplig bana skapad av en banarkitekt med en fetish för blinda hål. Både en och två gånger skickades bollarna iväg på vinst och förlust utan att någon hade den blekaste aning om var de landade. Givetvis var alla bilar bokade vilket innebar en rask promenad på närmare fem timmar. Promenaden var trevlig och den skotska faunan inspekterades in i minsta detalj. Samtliga ruffer kontrollerades i hopp att finna de bollar som på något mystiskt sätt tagit vägen dit.
Ett tema som smugit sig på årets tour är att för varje runda släppa igenom minst fem bollar. Denna runda var inget undantag. Boll efter boll släpptes igenom samtidigt som ruffen finkammades.
Att det växlar fort på touren och att det blåser på toppen har nog de flesta förstått vid det här laget. Rickard Rookien Hammarberg hade inför dagens runda en ledning på två slag. Som så ofta lyckades inte ledaren behålla ledningen utan var tvungen att se sig besegrad av en ny ledare. Turen har nu kommit till Ahhhtjena Philiph att ta på sig ledartröjan. Han har legat och smugit i bakvattnet i väntan på att slå till. Nu var dagen då det var dags. Såväl Ankan som Rookien passerades förstaplaceringen intogs. Danne, mesta mästaren, har mest troligt tyvärr inget med tätstriden att göra i år. Visserligen är inget omöjligt på touren så helt uträknad är han inte.
Aldrig tidigare har det varit så jämt inför finaldagen. Endast tre slag skiljer tättrion åt. Under morgondagen kommer 36 hål att spelas vilket ger möjlighet till ommöbleringar i toppen.
Ställningen inför finaldagen är:
Trysse: 567
Rickard: 568
Ankan: 570
Danne: 601
Kommentera
Touren är avgjord. Efter en tung 36-hålsrunda har Islandtour 2015 korat en vinnare. I år krävdes det inte mindre än 722 slag för att vinna. Dagens Bana var Leven Links, några mil norr om Edinburgh. Banan var en par 70 som var hyfsat lättspelad.
Inför dagen hade Philip en ledning att försvara mot tre hungriga spelare som jagade honom. Efter 18 hål var rollerna ombytta. Ankan hade gått upp i en fyraslagsledning tätt följd av Philip. Rickard, som inte hade någon höjdarrunda, bjöd upp Junior till kamp. Jonior spelade riktigt bra och låg bara nio slag bakom Rickard efter 18 hål. Junior svarade även för dagens snyggaste slag när han lobbade upp bollen från ett vattenhinder på hål 18.
Rickard var även idag fientligt inställd till den skotska lokalbefolkningen. På artonde hålet lyckades han sånär prickskjuta två damer som i godan ro satt och fikade på andra sidan vägen. Bollen smällde ned två meter bakom tanterna som troligtvis satte både kaffe och tilltugg i halsen.
När ytterligare 18 hål avverkats stod det klart att touren fått en segrare: Andreas Ankan Dogleg Wijkström visade att gammal är äldst och tog efter sju segerlösa år hem pokalen. Ja inte bokstavligt talat eftersom Danne lyckats med konststycket att glömma den hemma. Grattis Ankan!
Därmed har vi även en vinnare av Kerstinpriset: Med motiveringen "För att på ett enastående sätt misslyckats med att ta med pokalen från hemmet till Skottland". Grattis Daniel!
Den andra nominerade var Peter som inte lyckades ta med sig själv till Skottland, men vi hoppas det går bättre nästa år.
Stort tack till samtliga deltagare som på ett utmärkt sätt bidragit till en fantastisk resa. Bra jobbat!
Total ställning 2015:
Ankan 722
Philip 730
Rickard 744
Daniel 753
Kommentera
